Opinionsundersökningar är alltid behäftade med betydande osäkerhet. Figur 1 nedan är en simulering av väljarnas partisympatier inför riksdagsvalet som anammar osäkerheten och genererar sannolika1 opinionslägen inom felmarginalen för de senaste mätningarna från SCB, Verian/Sifo, Ipsos, Demoskop, Novus och Indikator.
Väljarkåren representeras av totalt 100 prickar som motsvarar 1% vardera2. Notera att gruppen Inget — som består av osäkra, hemlighetsfulla och blankröstande väljare — är inkluderad vilket gör partiernas procenttal lägre. Opinionsmätningar presenteras normalt i termer av valresultat och utelämnar därför denna förhållandevis stora grupp. I figurtexten finns möjlighet att visa partiernas procenttal på samma sätt.
Rörelserna mellan grupper är spekulativ och baseras på SCB:s mätning Näst bästa parti. Varje gång prickar omfördelas väljs en kombination av förflyttningar som sammantaget är mest sannolik utifrån varje grupps preferenser för näst bästa parti3.
Omtyckta majoriteter
Den nationella SOM-undersökningen mäter varje höst hur mycket väljarna gillar och ogillar alla partier. Detta underlag tillsammans med aktuella opinionsmätningar låter oss spekulera kring vad väljarna tycker om olika regeringsunderlag.
Om mandaten som ingår i regeringsunderlaget värderas positivt eller negativt i proportion till hur mycket partiet gillas respektive ogillas av varje väljargrupp, och mandaten som står utanför värderas på omvänt sätt — negativt om gillas och positivt om ogillas — får vi ett rimligt mått på nöjdhet4.
Figur 2 nedan simulerar mandatfördelningar5 utifrån opinionsläget och uppskattar hur nöjda väljarna är med valt regeringsunderlag enligt ovan mått, samt utsikterna för att denna koalition vinner majoritet i Riksdagen.
Näst bästa parti
Som en del av Partisympatiundersökningen mäter SCB även vilket parti väljarna tycker är näst bästa parti. Figur 3 nedan illustrerar hur synen på näst bästa parti har utvecklats det senaste decenniet för respektive bästa parti.
Vi kan till exempel se hur Socialdemokraternas och Centerpartiets väljare närmat sig varandra, hur Moderaternas och Kristdemokraternas svängt bort från Liberalerna, som obesvarat rört sig vänster ut; hur Sverigedemokraternas väljare välkomnats i sin rörelse höger ut, eller hur de flesta har övergett Miljöpartiet.
Om istället sympatierna för näst bästa parti placeras sida vid sida framgår hur dessa skiljer sig mellan väljargrupperna i samma mätning.